mikaellivetsgodaochlitetill

Kära läsare.

Jag vill ta tillfället i akt att att hälsa er välkomna till detta mitt livs första blogginlägg. Liksom vad gällde både Lunarstorm och Facebook var jag motsträvig in i det sista, förvissad att jag liksom Nitsches övermänniska stod över normer och nycker, att jag var bättre än så, men fick ack då som nu kapitulera inför dessa urbaniseringens sophögar.
        Då förbittringens tid, för vilken min mänskliga karaktärs svek bär ansvar, ebbat ut är min förhoppning att fortsatta inlägg under åtminstone någotsånär regelbunda intervall är att vänta. Med tiden är min strävan och önskan, kära läsare, att vi ska bygga upp ett förtroende, om inte till och med ett beroende för varandra. Här är min dröm, att vi ska skratta, gråta, slipas och utvecklas, och likt en tutvinnad tråd bli starkare av varandra.
        Kanske är det ödet, kanske är det tur. Men det enda som nu återstår att säga, efter att ni, kära läsare, funnit - inte bara min blogg, utan dess förstlingsbarn - är santé.