Kårobligatiorie
Idag tänkte jag börja med att dela ut en dagens ris. Eller heter det ett dagens ris kanske? En låter fräckare. När jag tänker efter så ska jag nog dela ut två, så slipper jag ta ställning i frågan. Vi tar det från början.
Idag tänkte jag börja med att dela ut två dagens ris. Den (eller det; skit också, så fick jag ta ställning trots allt) ska de två skitungarna som satt vid mig i bion i förrgår ha. Antar att de skulle visa hur häfftiga de var, att de vågade trotsa normen; de pratade konstant under den två timmar långa filmen. Och inte viska heller, utan högt, som om de suttit i sina vardagsrum på myskväll. Fjoritsar med attitydproblem, inte min favorit. Sista gången jag går på bio i Kungens kurva.
Om vi så ska ta den anda risen så har Urban by Björn Axén (den på norrlandsgatan) gjort sig förtjänta av den. Att det tog en dryg vecka för att bara få en klipptid hade jag kunnat leva med i och för sig. Men dagen innan jag skulle klippa mig, när jag väntat en vecka, så ringde de och sa att min frisör blivit sjuk, så de sköt fram min tid en halv vecka till (till idag). Imorse ringde de mig på mobilen, men jag stod i duschen, så jag ringde tillbaka. När jag väl tråcklat mig igenom växeln kom jag så till rätt salong men möttes av rösten: Du är nummer 2 i kön, var god dröj, ditt samtal är viktigt för oss... En halvtimme senare gav jag upp, dels för att jag började bli trött i armen av att hålla mobilen mot örat, dels för att jag behövde göra mig iordning för att åka till just min klippning, eftersom de på hemsidan hotat med full debitering om man inte dyker upp i tid. Väl på plats så visade det sig att frisören var sjuk även idag och ingen annan fanns att tillgå. Tjejen i kassan sa att hon var ledsen men att hon faktiskt försökt få tag i mig. Hon såg inte alls ledsen ut. Plus att hon inte försökt ringa mig mer än en gång när hon inte fick tag i mig. Herr Björn Axén vänder väl sig i sin grav. Man kanske skulle testa salongen i Åhlens City istället, eller rent utav byta helt. Aja, de får ett försök till.
Om man ska vara lite positiv för en stund så fick jag ett roligt mail från stockholms stads studentkår idag, där de erbjöd en möjligheten att vinna ett termins-sl-kort (så att man får åka kollektivtrafik i Stockholm, för er som inte känner till sl), mot att man fyllde i några frågor om kårens tidning Gaudeamus och skev en liten slogan om kåren. Efter att ha skrivit vad jag känner för deras tidning, att det är en vänsterblaska som åker rätt i papperskorgen så fort jag får den, så fick jag så även det stora nöjet att konstruera en liten ramsa:
Idag tänkte jag börja med att dela ut två dagens ris. Den (eller det; skit också, så fick jag ta ställning trots allt) ska de två skitungarna som satt vid mig i bion i förrgår ha. Antar att de skulle visa hur häfftiga de var, att de vågade trotsa normen; de pratade konstant under den två timmar långa filmen. Och inte viska heller, utan högt, som om de suttit i sina vardagsrum på myskväll. Fjoritsar med attitydproblem, inte min favorit. Sista gången jag går på bio i Kungens kurva.
Om vi så ska ta den anda risen så har Urban by Björn Axén (den på norrlandsgatan) gjort sig förtjänta av den. Att det tog en dryg vecka för att bara få en klipptid hade jag kunnat leva med i och för sig. Men dagen innan jag skulle klippa mig, när jag väntat en vecka, så ringde de och sa att min frisör blivit sjuk, så de sköt fram min tid en halv vecka till (till idag). Imorse ringde de mig på mobilen, men jag stod i duschen, så jag ringde tillbaka. När jag väl tråcklat mig igenom växeln kom jag så till rätt salong men möttes av rösten: Du är nummer 2 i kön, var god dröj, ditt samtal är viktigt för oss... En halvtimme senare gav jag upp, dels för att jag började bli trött i armen av att hålla mobilen mot örat, dels för att jag behövde göra mig iordning för att åka till just min klippning, eftersom de på hemsidan hotat med full debitering om man inte dyker upp i tid. Väl på plats så visade det sig att frisören var sjuk även idag och ingen annan fanns att tillgå. Tjejen i kassan sa att hon var ledsen men att hon faktiskt försökt få tag i mig. Hon såg inte alls ledsen ut. Plus att hon inte försökt ringa mig mer än en gång när hon inte fick tag i mig. Herr Björn Axén vänder väl sig i sin grav. Man kanske skulle testa salongen i Åhlens City istället, eller rent utav byta helt. Aja, de får ett försök till.
Om man ska vara lite positiv för en stund så fick jag ett roligt mail från stockholms stads studentkår idag, där de erbjöd en möjligheten att vinna ett termins-sl-kort (så att man får åka kollektivtrafik i Stockholm, för er som inte känner till sl), mot att man fyllde i några frågor om kårens tidning Gaudeamus och skev en liten slogan om kåren. Efter att ha skrivit vad jag känner för deras tidning, att det är en vänsterblaska som åker rätt i papperskorgen så fort jag får den, så fick jag så även det stora nöjet att konstruera en liten ramsa:
Heja SU:s stundenkår, som periodiskt vår terminsräkning får
För denna ni mot de borgliga stridigt, trots att det är grundlagsvidrigt
Men ni må slåss tills siste man stupa, så för vårt csn-bidrag ni får supa
För denna ni mot de borgliga stridigt, trots att det är grundlagsvidrigt
Men ni må slåss tills siste man stupa, så för vårt csn-bidrag ni får supa
Kommentarer
Trackback
