mikaellivetsgodaochlitetill

Passar på att skriva lite. Har precis kommit hem, har shoppat som en tok idag; massa grejer till badrummet och en ny bil. Eller det är inte jag som betalade bilen. Hur som helst så väntar jag på att Elin ska prata klart med sin mamma i telefonen så vi kan sätta igång och fixa badrummet.

Dagens fundering: Varför borstar folk tänderna i kallvatten? Jag tror på riktigt inte att jag träffat någon annan än mig själv som bortstar tänderna i varmt vatten. Folk brukar se chockade/äcklade ut när jag berättar det. Men på riktigt - kläder, disk, hår -varför tvättar man det i varmvatten? För att det blir rent. Borde det inte då vara samma sak med tänder?

Så, då var man tillbaka. Har varit så galet förkyld några dagar. Men jag har i alla fall haft gott om tid för kontemplation.

För att gå direkt på sak så tänkte jag börja med att ta upp den nya abort/jämställdhetsdebatten som blåssat upp. Tydligen är det så att en del människor väljer att göra abort av den enkla anledning att barnet är en flicka. Kanske vill man ha en grabb att öva frisparkar med en dag, kanske har man fått fem flickor i följd och inte orkar vänta ytterligare nio månader på att försöka få en pojke eller kanske kommer man från en kultur där flickor helt enkelt inte är så mycket värda. Vad vet jag.

Vad jag däremot vet är att varken pojk- eller flickfoster varit speciellt mycket värda i politikers och medias ögon i Sverige de senaste åren; och ifrågasätter man den här värdegrunden blir man kallad religös fanatiker. Man ser fostret mest som en cellklump, utan medvetande eller värde. Min fundering är då: Kan någonting som saknar värde verkligen bli könsdiskriminerat? Hur som helst vill man nu förbjuda detta.

Det skulle bli rätt lusigt om de lyckades driva igenom ett sådant förbud. Tänk dig en ung tjej som kommer in på avdelningen och barnmorksan frågar varför hon vill göra abort. Hon svarar något i stil med att "i min kultur är det jätteviktigt att jag får en pojke och min heder som kvinna ifrågasätts om jag inte kan föda någon åt min man". Det blir avslag direkt, någon sådan diskriminering kan inte tillåtas. Vi måste försvara de oföddas rättigheter.

Sen kommer en annan tjej in och vill också göra abort. När barnmoskan frågar henna varför så svarar hon "jag var full, och jag träffade världes sötaste kille på den här festen, tror han hette Martin... eller var det Stefan kanske?... Aja, allt kändes så rätt men han ville inte använda kondom och så, för han tyckte att det skaver för mycket". Då är det självklart att hon ska få göra abort, det är en männsklig rättighet att ha frihet till sin kropp och sexualitet.

Jag tycker varken könsaborter eller de mer vanliga aborter som substitut till preventinmedel är något önskvärt. Men om jag måste välja så känns det ju någon stans som att könsaborterna i alla fall är genomtänkta. I ärlighetens namn har jag svårt att tro att någon i könsaborthystering egentligen bryr sig om barnet. Det är inte för att ett barn dödas man reagerar, utan för att det dödas av fel orsak. Och politiker reagerar, populism på hög nivå. Det har till och med lostnat i galoscherna hos Göran Hägglund, som även han ska tillsätta utredningar och ge sig ut i striden som de oföddas försvare.

När vi ändå är inne på populis kanske man skulle ta upp Saab och Mona Sahlins (i övrigt enligt mig den ende i Sverige som kan matcha Göran Hägglund i just populism) önskan att staten ska ta över Saab. Eller klockan är 02.02 ser jag nu. Vi sparar den till en annan dag.

Idag har det varit en intressant dag igen. Började med att jag släpade min upp vid halv halv 9, och åkte till skolan. I vanlig ordning blev jag rätt irriterad över folk som ska räcka upp handen och komma med någon egen vinkling över frågeställningen, vilken i själva verket inte är någon ny vinklig, utan bara i andra ord exakt samma sak som vi i klassen diskuterat i 45 minuter. Ibland är det tur att jag är kristen.

Efter lektionen så skyndade jag mig hur som helst hem, hämtade bilen och mamma (för sällskaps skull) och drog till bilbesiktningen. Faktiskt första gången jag besiktigar en bil helt själv, så jag var lite förväntansfull. Väl på plats insåg jag desvärre rätt fort att det är ganska osexigt att besiktiga bilar. Plus att kaffet var odrickbart. Borde ta med Herr Rudenlöv på studiebesök till Rissnes bilprovnings kaffeautomat någon gång. Han skulle väl dö. Vad som var desto mer positivt var att bilen gick igenom utan anmärkningar, sånär som på en trasig lampa.

För att stanna kvar på ämnet bilar så tog jag, fortfarande i sällskap av mamma, och körde förbi Volvo på hemvägen; det börjar bli dags för en uppgradering. Inte för att jag har något emot Suzuki, den har tjänat oss väl. Men den börjar se ut som en trött pensionär - vars livspartner nyss dött -liksom hasar sig fram i sina tofflor och kofta och klagar på att det är kallt inomhus. Både jag och mamma fastnade för en V50, den såg elegant ut. Vi gillar elegans. Vi stod hur som helst länge där och jämförde olika modeller och liksom signalerade med allt vårt kroppsspråk att vi ville ha lite hjälp. Men fick vi nån hjälp? Nope. Kände mig nästan lite diskriminerad; mamma får ingen hjälp för att hon ser utlänsk ut, och jag får ingen hjälp för att jag ser ut som en 17-åring. Men hans min var priceless när vi sa att vi skulle ta den svarta och jag smällde upp visakortet...

Okej då, nu ljög jag. Men i mitt huvud såg det ut precis sådär. Fem stycken lediga bilförsäljare inom radien av 3-4 meter. Kände mig lite jobbigt när jag ursäktade mig och frågade en av dem om jag kunde få provsitta en bil. Och skön var den, utan tvekan. Fick provköra den med, efter att ha skrivit på 15 papper att om jag krockar den så får de sälja mina organ som ersättning. Typ. Men det gick bra, krockade den inte. Tror det blir en sån nästan. Elegans.

Om man skulle stanna kvar på ämnet invandrare. Är mitt uppe i att söka sommarjobb på advokatbyråer nu, eller sommartrainee-jobb om man ska vara något flashigare. Genomgående verkar hur som helst vara att alla skriver, på informationen om tjänsten, att de gärna ser sökande med invandrarbakgrund. På advokatbyråer är man alltså, till skillnad från hos Volvo, tydligen rätt poppis om man är turk. Kändes nästan som jag ljög när jag i mina anökningar med emfas framhävde mitt sydamerikanska arv. Men jag är ju faktiskt halvinvandrare, en andra generationers invandrare. Sen letade jag fram en bild där jag verkligen ser ut som en turk. Hoppas det hjälper. Min teori är att de planerar att ha alla nyrekryterade invandrare på framsidan av reklambroschyrerna sen. För det är verkligen så, på varenda broschyr man får är det i princip alltid minst en svart man och en kvinna från mellanöstern på framsidan, som skrattar iförda varsin märkeskostym. Om man skulle tro broschyrerna utgör invandrare 70-80 % av personalstyrkan på de större affärsbyråerna i Stockholm.

Vad har jag mer gjort idag? Var hos optikern. Eller egentligen skulle jag testa ett par bågar jag sett fett billigt på lensway. Fick den stackars expediten att springa fram och tillbaka, visa bågar, berätta om priser, ja han till och med skrev ner bågarnas produktnummer på ett papper åt mig. Tackar, bara att gå hem och beställa sen.

Nej, om man skulle sova. Skulle eveuntellt spela badminton med Felix runt lunch imorgon, och man vill ju inte vara för nyvaken. Den här gången måste jag vinna.

Fick i uppgift av Elin att göra inbjudan till hennes fest via facebook, eftersom hon inte har nått internet för tillfället. Självklart fick jag även lösenordet... ibland undrar man ju om hon ens känner mig. Eller jag har varit snäll, har inte skrivit pinsamma meddelanden till folk från hennes facebook, man mognar ju trots allt. Däremot la jag upp den kanske inte mest representativa bilden av henne i samband med att föredelsedagsfest-inbjudan gick ut, samt att jag gjort reklar för min egen blogg. Men hey, det verkar ju fungera.

Vad händer i världen då? Läste att nån konstfack-elev hade förstört en tunnelbanevagn i konstens namn. Jag måste applådera konstfack. De har tagit steget och gått från att vara en institution som inte tillför samhället ett enda dugg, till att numera även förstöra saker som den producerande delen av befolkningen åstakommer, i detta fall en av sl:s tunnelbanevagnar. Någonstans har jag i och för sig alltid tyckt att klipp och klistra, leka med lera och rita är något som hör till första halvan av lågstadiet. Nåja, jag ska inte vara för kategorisk, jag skulle säkert sakna försäljningen av konst i gångtunneln mellan pendeltågen och centralen om konstfack försvann.

Vad händer mer? Hm. Pirate Bay-målet. Verkar inte gå så bra för den där åklagaren. Lägga ner halva åtalet dag två i rättegången. Måste bli lite pinsamt för honom, inte minst eftersom han förberett sig i nära två år. Man tycker ju att han kanske borde märkt att åtalet inte höll redan innan själva rättegången satte igång. Ska bli intressant att följa utvecklingen.

Nu är klockan 00:34. Måste upp strax efter 8 imorn. Fy vad tungt. Nätt och jämt 8 timmars sömn.

Kom hem för inte så länge sen, har varit full rulle hela dagen. Jag tänkte hur som helst att jag skulle ge en liten sumering av dagarna som gått. Vad gäller badmintonmatchen jag skrev om senast så måste jag säga att Elin fick smaka på min största burk med whop ass. Med det sagt så var hon däremot väldigt fin och elegant på banan, hon körde sån där tenniskjol med linne till. Själv gick jag ut i korta blå shorts och en vit piké. Jag trodde nästan att jag skulle vara mest välklädd i den idrottshallen, men jag låg faktiskt i lä i jämförelse med killarna på banan bredvid. Vad sägs om vita korta tighta shorts och vitblårandig skjorta? Som hämtat från sekelskiftets England.

Sen var det ju alla hjärtans dag idag också. Det var grejer hela dan i kyrkan, som jag dessutom skulle spela på, så jag och Elin försökte klämma in en romantisk fika under den långa lunchen, vilken p.g.a. svårigheterna att hitta ett mysigt fik på söder inte blev så värsta romantisk, vilket fick oss att göra ett nytt försök på kvällen. Innan vi kunde bege oss ut var vi dock  tvugna att åka hem till Solna och lämna mina föräldrarna, så att vi kunde ta bilen; sen trocklade vi oss till  gamla stan och ställde oss på en gata där. Men när jag skulle betala parkeringsavgiften blev jag verkligen orolig, trodde jag missat visa-kortet. Visade sig sen att kortet var exakt samma storlek som tuggummipaketet och hade liksom lagt sig bakom det i fickan. Elin bara skrattade åt mig, inte minst efter mina misslyckade försök att betala via mobilen (man måste på riktigt typ ha en doktorsgrad i teknisk fysik för att klara av det) och kallade mig söt. Vet inte om det var nått positivt. Kände att jag var söt på samma sätt som joelbitar är söt.

Brutalt kallt var det också märkte jag efter en stund. Vi gick omkring där och försökte hitta nått schysst fik/restaurang. Det värsta med gamla stan är att en middag på typ samtliga restauranger ligger på i runda svängar 400 kr per person, vilket självklart skulle slagit massiva hål i min csn-ekonomi. Som tur är var det 20-årsgräns på de flesta ställen, eftersom de även serverade alkohol. Så jag slapp i alla fall säga att jag inte hade råd, vi hade helt enkelt inte kommit in. Är ju nätt och jämt att jag skulle kommit in, definitivt inte utan legg i alla fall. Tillsist hittade vi ändå ett litet mysigt fik (som Elin tyckte var väldigt Söder visserligen, men jag tyckte det var fint). Sjukt god choklad. Allt var frid och fröjd tills vi upptäckte att det var nakna män på målningarna på väggarna. Jag trodde att det var en kille och en väldigt ful tjej i olika motiv, men Elin fick mig att inse att det nog var två män. Plus att de två goda manliga vännerna vid bordet bredvid nog inte alls bara var vänner, tyckte väl att det var lite skumt att två killar sitter på samma sida bordet. Tänk att Elin ser sånt men inte jag, måste vara att jag växte upp i Nyköping. Där hade man inte tid med att vara homosexuell, där var man tvungen att fokusera på att föröka sig och hitta mat för vintern.

Så maten blev lite småmisslyckad, i alla fall omysig. Plus att jag glömde att köpa blommor. Har inte varit min bästa alla hjärtans dag. Ledsen sweetness, känner att jag inte lyckades visa hur mycket jag uppskattar dig idag. Men det gör jag. Ska försöka hårdare nästa gång.

Då var det snart helg igen. Men jag känner mig nöjd, känner att jag varit initiativfull veckan som gått. Igår så kom jag mig faktiskt för att både fixa ett par nya löparskor och gå till optikern. Vad gäller skorna hittade jag en sån där fancy löparnsko-affär, Löplabbet tror jag den hette. Ännu en sak jag som gör att jag älskar Stockholm, att man kan hitta en affär som bara sysslar med nått så smalt som löparskor. Hemma i Nyköping fick man ju vara glad om man hittade en affär som sålde skor överhuvudtaget. I affären fick jag hur som helst kliva upp på nån form av glas-piedestal, full av speglar, så att expediten verkligen kunde undersöka mina fötter ur alla vinklar. Hade jag vetat att jag skulle få mina fötter granskade i strålkastarljus hade jag nog i alla fall klippt naglarna innan jag åkte dit. Som om det inte vore nog med långa tånaglar klämde jag även ena stortån för några veckor sen, vilket resulterade i en svart nagel. Inte mitt stoltaste tillfälle, strumplös där i affären. Efter att expediten konstaterat att jag har väldigt breda fötter (vilket man knappast behöver vara expert för att se) fick jag springa på ett löpband medans mina fötter blev filmade. Rätt cool grej faktiskt, kunde se att jag satte ner fötterna lite snett. De hade nån term för det, vilken jag självfallet inte minns längre, men man kände sig trygg i deras händer. Jag är så lättflirtad egentligen, bara droppa några (helst tyska) termer så har man mig. Det hela slutade, hur som haver, med att jag fick köpa ett par extra breda skor som kompensede för att jag sätter ner fötterna snett. Dyrt som skam, men löpning är ju ändå en materialsport, så kosta vad det kosta vill.

Imorn (eller senare idag om man så vill) ska jag spela badminton med Elin, vilket jag verkligen ser fram emot. Hoppas hon inte är bra, så jag får vinna för en gångs skull. Jag har i och för sig fördelen att jag kan säga att jag lät henne vinna, eftersom hon är tjej, om jag skulle förlora. Och om jag vinner så är ju allt bara som sig bör. Så jag känner att det är en klassist win-win imorn. Jag ska hur det än förhåller sig med det inte göra om förra badmintontillfällets misstag att underklä mig. Vi har t.ex. i tennisen den senaste tiden sett tendensen att det är det är den mest välklädde som vinner; jag tänker självklart på Federer. Men badmintonen liksom tennisen är ju en anrik sport, varför morgondagens outfit kommer bestå av korta ljusa shorts, vit piké, strumpor och skor, eventuellt ett svett-arm-band, om dess benvita färg inte skär sig allt för mycket mot pikéns något vitare nyans. I övrigt är det av exrem vikt att vara välstylead i håret och allmänt välgroomad. Jag låter er veta i helgen hur matchen gick.

Så var det måndag igen. Solen lyste faktiskt in i rummet i morse när jag vakna, så jag kände mig nästan lite upprymd, när jag tvingade upp mig själv vid 8. Men säg den glädjen som varar. Såg ju så varmt ut när jag tittade ut från min säng, liggandes under mitt tjocka täcke, inte anade jag att det var flera minusgrader (uppskattningsvid) och blåst ute. Men det märkte jag när jag kom utspringande för att hinna bussen, endast iförd t-shirt och vårjacka. Inte hann jag vända tillbaka heller, eller trodde jag i alla fall. Bussen var drygt 5 minuter sen. Jag måste sett rätt rolig ut där jag hoppade.

För att stanna kvar på ämnet bussar så har jag en (eller ett) liten dagens ris igen, till SL eller deras busschauförer, vet inte riktigt vems fel det är. Hur som helst. När man står och väntar på bussen hem från Universitetet så står alltid bussen inne där tills den ska avgå, men vägrar släppa in sina resenärer i värmen. Skulle det verkligen göra något om man öppnade dörrarna några minuter innan man åker?

Hopp. Skulle egentligen ha varit i kyrkan och spelat nu, skulle vicka för en kille som var sjuk. Men han hade gått och blivit frisk över natten. Så då har man gått upp strax efter 7, på en söndag, helt i onödan. Var grymt sugen på att spela idag också, så det var lite småtungt. Å andra sidan får jag ju nu chansen att skriva lite i min blogg, så inget ont som inte för någonting gott med sig. Kanske fyller på med lite mer allt eftersom dagen lider.

Då var det strax dags att göra sig i ordning för att åka till kyrkan. Kanske lite tidigt någon tycker, eftersom mötet börjar 19 och klockan nu är 16.40. Till mitt försvar så skulle det vara någon form av tv-team från svt där och filma till nått reportage idag, så man vill ju gärna se representabel ut, utifall man skulle hamna i bild. Har inget alls att göra med att jag inte orkar plugga mer idag.

Innan jag går för dagen vill jag dock även ta tillfället i akt att hälsa alla mina utlänska läsare välkomna. Eller alla och alla - alla två hittils. Lämna gärna en hälsning. Det får föresten svenska läsare gärna göra med.

Till sist blev jag verkligen lycklig när jag läste Metro idag. Länge hade jag trott att jag stod ensam i den här frågan, men tydligen finns det fler än jag som förfasats över äldre herrars ovana att gå omkring nakna i omklädningsrum. Den där Alex Schulman kanske inte är så dum trots allt. För artikeln, se http://www.metro.se/se/article/2009/02/05/16/2644-45/index.xml, för mitt inlägg i saken se nedanstående Stjärt .

Så klippte jag mig tillsist ändå. Det hela slutade med att jag fick gå till Björn Axén längre ner på gatan, eftersom det var stört omöjligt att få en tid på Urban (vill bara förtydliga att det ska läsas Urban på engelska, inte Urban på svenska). Jag frågade faktiskt min frisör vad den konkreta skillnaden var mellan de båda salongerna, och hennes svar var - indredningen. Känns lite onödigt att ha två salonger från samma företag på samma gata om allt som ska skilja sig är inredningen. Med det sagt så måste jag säga att jag blev grymt nöjd. Plus att de bjöd på riktigt gott kaffe. Som grädde på moset fick jag sedan massor med fina produkter, som ersättning för att det varit så struligt. Eller som en vis man har sagt: "Kostar det så smakar det".

Här lämnar vi området kosmetika för en stund och inriktar oss på mer dentala frågeställningar. Ja du läste rätt, dentala. På senare tid är det nämligen så att jag mötts av stor skeptisism när jag berättat att jag i princip använder tandtråd lika ofta som tandborste, vilken jag likt de flesta andra använder i alla fall morgon och kväll. Grejen är ju den att tandborsten inte kommer åt utrymmena mellan tänderna. Jag kan bara tänka mig vilka livsformer som ligger där och gottar sig på folk som inte använder tandtråd, ganska äckligt om man tänker efter. Här någonstans brukar alltid någon i diskussionsgruppen, för att freda sig, sticka in att de har så smalt mellan tänderna att tandtråd inte behövs, eftersom någon mat ändå inte fastnar där. Men tänk då varje gång man äter något i flytande form, yoghurt till exempel; vart fastnar det om inte mellan tänderna? Är du dessutom fling(or)ätare vet jag av empirisk erfarenhet att tandtråd är extra viktigt.

Idag tänkte jag börja med att dela ut en dagens ris. Eller heter det ett dagens ris kanske? En låter fräckare. När jag tänker efter så ska jag nog dela ut två, så slipper jag ta ställning i frågan. Vi tar det från början.

Idag tänkte jag börja med att dela ut två dagens ris. Den (eller det; skit också, så fick jag ta ställning trots allt) ska de två skitungarna som satt vid mig i bion i förrgår ha. Antar att de skulle visa hur häfftiga de var, att de vågade trotsa normen; de pratade konstant under den två timmar långa filmen. Och inte viska heller, utan högt, som om de suttit i sina vardagsrum på myskväll. Fjoritsar med attitydproblem, inte min favorit. Sista gången jag går på bio i Kungens kurva.
 
Om vi så ska ta den anda risen så har Urban by Björn Axén (den på norrlandsgatan) gjort sig förtjänta av den. Att det tog en dryg vecka för att bara få en klipptid hade jag kunnat leva med i och för sig. Men dagen innan jag skulle klippa mig, när jag väntat en vecka, så ringde de och sa att min frisör blivit sjuk, så de sköt fram min tid en halv vecka till (till idag). Imorse ringde de mig på mobilen, men jag stod i duschen, så jag ringde tillbaka. När jag väl tråcklat mig igenom växeln kom jag så till rätt salong men möttes av rösten: Du är nummer 2 i kön, var god dröj, ditt samtal är viktigt för oss... En halvtimme senare gav jag upp, dels för att jag började bli trött i armen av att hålla mobilen mot örat, dels för att jag behövde göra mig iordning för att åka till just min klippning, eftersom de på hemsidan hotat med full debitering om man inte dyker upp i tid. Väl på plats så visade det sig att frisören var sjuk även idag och ingen annan fanns att tillgå. Tjejen i kassan sa att hon var ledsen men att hon faktiskt försökt få tag i mig. Hon såg inte alls ledsen ut. Plus att hon inte försökt ringa mig mer än en gång när hon inte fick tag i mig. Herr Björn Axén vänder väl sig i sin grav. Man kanske skulle testa salongen i Åhlens City istället, eller rent utav byta helt. Aja, de får ett försök till.

Om man ska vara lite positiv för en stund så fick jag ett roligt mail från stockholms stads studentkår idag, där de erbjöd en möjligheten att vinna ett termins-sl-kort (så att man får åka kollektivtrafik i Stockholm, för er som inte känner till sl), mot att man fyllde i några frågor om kårens tidning Gaudeamus och skev en liten slogan om kåren. Efter att ha skrivit vad jag känner för deras tidning, att det är en vänsterblaska som åker rätt i papperskorgen så fort jag får den, så fick jag så även det stora nöjet att konstruera en liten ramsa: