mikaellivetsgodaochlitetill

Hopp, då var man hemma igen. Har hjälpt David att flytta, dansat i trikåer och rakat av mustaschen (inte samtidigt). Eller hjälpt och hjälpt. Är ju fortfarande lite förkyld, även om det värsta har lagt sig. Blev mer att jag höll upp dörrarna och stod för den allmänna goda stämningen. Men det var trevligt att vara med, s.k. male bonding.

Vad gäller trikåerna så var de del i ett inslag i kyrkans talangtävling "Stand up". Missade du det får du skylla dig själv - det var första och sista gången världen fick skåda mina välsvarvade lår (dans kan komma igen, men räkna inte med det den närmsta tiden). En annan viktig del i numret var även mustaschen, som jag gått och samlat på i några veckor. Man känner sig nästan lite naken nu när den inte finns där längre; som att min själ är blottlagd. Man kan inte göra Günter-posen längre heller, nu ser det bara ut som någon form av tragisk flirt. Å andra sidan ser jag ut som folk igen, så jag antar att avsaknaden av Günter-poser är priset man får betala, vilket jag i slutändan trots allt är villig att göra.

Nä, nu är det bara att lägga sig och sova, för imorn är helgen slut för min del; bara att pallra sig till bibblan igen.