mikaellivetsgodaochlitetill

Hej Elin! Somnade visst innan jag hann blogga nått. Men som tur är vaknade jag till nu vid halv fyra och skriver några rader ändå sålänge. Så bra pojkvän är jag. Nä, nu ska jag sova igen. Skriver nått fint imorn. Puss

Hej Elin! Somnade visst innan jag hann blogga nått. Men som tur är vaknade jag till nu vid halv fyra och skriver några rader ändå sålänge. Så bra pojkvän är jag. Nä, nu ska jag sova igen. Skriver nått fint imorn. Puss

Elin är ju min input i modevärlden. Kängor. Jag behöver kängor. Man ska ha kängor den här hösten. Problemet är att antingen kostar de 2000 eller också är de asfula, så fula att man nästan tar det personligt. Typ Scorett; man vill ju bara ta deras groteska vandra-i-bergen-kängor och slå designern som ha gjort dem i tinningen med dem. Usch.

Fick ett par aschyssta solglasögon av Elin idag med, som hon fått på nån modemässa typ. Jag ser lite ut som en ung/vit Lenny Kravitz i dem, om jag får säga det själv. Fattas bara en näsring och en Les Paul och jag är där.

Jaa, Elin är bra bra hon.

Lite kul, såg nått inslag på tv med nån vänstermänniska som hyllade Obama; Obama var hans stora idol och förebild. Demokraterna - officiellt har de samarbete med Folkpartiet i Sverige. Konstigt att de inte gillar Jan Björklund däremot. Antar att de gamla deviset "ingen är profet i sin hemstad" håller än.

Sen är en annan kul sak jag läste idag att Vattenfalls styrelse hade beslutat att sälja av stora delar av sitt svenska elnät för att ha råd med att investera i brittisk kärnkraft. Inte för att jag har något emot kärnkraft, tvärt om. Jag tycker bara det blir lite lustigt när ett företag som profilierar sig med vatten- och vindkraft, i den milda grad att man integrerar det i sitt företagsnamn, halvt i smyg försöker köpa in kärnkraft. Maud Olofsson som den centerpartist hon är var arg förståss. Själv kunde jag inte annat än att le vid min morgontidning åt kapitalismens, än en gång, uppvisade vackra ansikte.

Då var det dags att åka till biblioteket igen för mer marknadsföring. Jo klockan är 16, så mina vanor är sådär, men jag har faktiskt suttit hemma och pluggat några timmar, plus att biblioteket stänger först 21, det så blir en stund ändå.

Kanske var lite dumt att dra i sig den där sista koppen kaffe. Klockan är 02:11 i skrivandets stund men jag är klarvaken. Har suttit i biblioteket hela dagen och det blev lite tröttsamt till sist. Men som sagt, tror jag tog i lite i överkant.

Hopp. Ska man hitta på nu tro.

Med den här klockrena felstavningen tror jag att jag avrundar dagen.

Hopp, då var tentan i rättshistoria ett minne blott. Det är faktiskt sant som min studiekamrat Mattias uttryckte det: -Att skriva tenta i rättshistoria tar bort livslusten. Men det känns skönt nu när det är över, lite som att bada isvak. På tal om isvak så var det härligt väder idag, snöblandat regnt snett från sidan. Fascineras verkligen över att folk väljer att gå ut och springa då. Är alltid mer folk ute och springer i dåligt väder av nån anledning. Antar att de dunkar Eye of the Tiger i Ipoden och känner att de trotsar inte bara vädret utan hela samhället, som säger åt dem att man ska vara inne när det är pissväder. En sorts mild rebellistkhet kanske, vad vet jag - lustigt är det hur som helst. Själv skulle det aldrig funka för mig, dels för att jag är en livsnjutare och inte ser någon som helst anledning att jogga i regn, dels för att mina lår har en sjukt dålig blodtillförsel. Fryser jag någonstans är det på insidan lår. Hade ni varit här hade ni kunnat känna efter själva (eller kanske inte, vet inte om det vore lagligt ens, eller det borde ju jag veta) de är som is, och då har jag varit inne i värmen med täcke och mysbyxor i 45 minuter! Förstå då hur mina lår skulle se ut efter en joggingtur i spendex (joggare gillar spendex av någon anledning) med regnslasket piskande mot låren för varje steg jag tog. Skulle bara vara att amputera sen.

Tycker tv missbrukar ordet fotboll. Man sitter och slözappar mellan kanalarna och hör plötsligt något i stil med "Sverige spelade idag oavgjort med USA i fotboll", och man tänker: - Vad tusan, var det landslagsfotboll idag? Måste vara nån vänskapsmatch eller nått... Tills man inser att det har självklart inte alls har spelats någon landslagsfotboll idag, vad de menade var damlandslagsfotboll. Damfotboll, denna avart av den vackra och anrika sporten fotboll. Nog för jämställdhet, miljö och annat hippietjaffs; kan vi inte för pragmatikens skull kalla saker för vad de är? Killar kallar vi han (vilket inte alls är självklart i moderna medier, det pendlar mer med dagsform) och damfotboll kallar vi just damfotboll. Diskriminering, nää. Jag tycker det är mer diskriminering att de sänder damfotboll på tv, men inte grabbarna som latjar nere på gården; för i all ärlighet tror jag på riktigt att de skulle kunna ge svenska damfotbollslandslaget en rejäl match. Att på det sättet välja bort minst lika bra om inte bättre fotboll, bara för att de är smågrabbar tycker jag är diskriminering - åldersdiskriminering, om inte hets mot folkgrupp till och med. Ja, eller om homosexuella är en folkgrupp så borde ju unga pojkar också kunna utgöra en folkgrupp - i ärlighetens namn är de ju otroligt många fler.

I övrigt var det lite kul att AIK tog hem guldet. Har ju ändå bott i Solna ett tag, så mitt tycke för AIK har så att säga vuxit in succesivt.

Hopp, då var man hemma igen. Har hjälpt David att flytta, dansat i trikåer och rakat av mustaschen (inte samtidigt). Eller hjälpt och hjälpt. Är ju fortfarande lite förkyld, även om det värsta har lagt sig. Blev mer att jag höll upp dörrarna och stod för den allmänna goda stämningen. Men det var trevligt att vara med, s.k. male bonding.

Vad gäller trikåerna så var de del i ett inslag i kyrkans talangtävling "Stand up". Missade du det får du skylla dig själv - det var första och sista gången världen fick skåda mina välsvarvade lår (dans kan komma igen, men räkna inte med det den närmsta tiden). En annan viktig del i numret var även mustaschen, som jag gått och samlat på i några veckor. Man känner sig nästan lite naken nu när den inte finns där längre; som att min själ är blottlagd. Man kan inte göra Günter-posen längre heller, nu ser det bara ut som någon form av tragisk flirt. Å andra sidan ser jag ut som folk igen, så jag antar att avsaknaden av Günter-poser är priset man får betala, vilket jag i slutändan trots allt är villig att göra.

Nä, nu är det bara att lägga sig och sova, för imorn är helgen slut för min del; bara att pallra sig till bibblan igen.

 

All tid av ensamhet, i sjuksängen, har gett mig mycket utrymme för kontemplation. Har kommit till insikt om att all min strävan efter att en dag bli s.k. styrelseproffs nog kommer att ta ett tag. Även om allt går på räls och jag tar min master på hanedels så kommer jag säkert komma upp mot en 30 innan jag börjar tjäna några pengar ändå. Och visst, man uppskattar säkert en ny Mercedes och en etagelägenhet i stan när man är 30 med, men det är inte lika roligt. Man skulle haft rika föräldrar... eller blivit fotbollsproffs. Jaja, antar att man inte blir lycklig av pengar ändå, inte före 30 i alla fall.

Hörde att Svanberg hoppat av. Undrar om tjänsten är sökbar via AMS.

Att vara sjuk var betydligt trevligare några år sen, när man kunde lägga all sin energi på att vara just bara sjuk. Spela dataspel och titta på tv, dagarna i ända. Men nu har man fått en massa krav på sig, så det blir att man ligger i sängen med en brutalt stor hög av papper och böcker, och försöker få saker och ting gjort. Så segt att sitta i sitt knappt 10 kvadratmeter stora rum en vecka i streck. Om jag mår lite bättre ska jag väl försöka ta mig till universitetet imorn och köpa några böcker, bara för att få röra mig lite, så jag inte utvecklar liggsår eller nått.

Usch, har gått och blivit förkyld, på ett manligt sätt. Alltså inte det där mysiga med att måla tånaglar och mysa under filtar, utan den manliga varianten med feber och snor i massor. I allt det har jag massor att göra också. Men det går bra, gäller att ta många pauser och dricka mycket bara, så klarar man sig. Har upptäckt siten failblog.org i övrigt, vilken brukar kunna lätta upp stämmningen rejält.

Så kul med bibliotek, svensken har generellt lite för stor respekt för den oskrivna (eller tysta om man vill vara vitsig) regeln om tystnad på bibliotek. Lite förkyld som jag är var jag tvungen att hosta emellanåt, och märkte en stund in en rätt rolig grej; varje gång jag hostade var det en tjej några rader bort som också hostade. Först tänkte jag inte på det, men efter kanske en tjugo minuter började jag notera fenomenet och blev allt mer uppmärksam varje gång det var dags att hosta själv. Och mycker riktigt, hosten kom uteslutande synkat med mina. Stackarn, haha. Antar att hon också var sjuk, men helt enkelt inte vågade hosta i den knäpptysta miljön, så hon passade helt enkelt på att ta sin chans när hon kunde dölja sina hostningar med mina.

Dagens i-landsproblem: När det gått en och en halv vecka sen senaste tvätten så alla schyssta kalsonger tagit slut och man måste börja arbeta sig in på manbasic(dressman)-lagret.

Fredagar har blivit som mina helger; har för vana att inte få nått som helst gjort på fredagar. Har sovit länge, kollat youtube-klipp, spelat gitarr, hängt med Elin, varit i kyrkan och tittat på teater och toppat dagen med två family guy-avsnitt och en tallrik flingor. Borde sova snart egentligen, så jag orkar gå upp imorn i tid för att hinna träna och plugga lite, innan det bär av till uppsala; fest var det här.

Ett dilemma jag har är, på tal om nått helt annat, hur jag ska ha nya gitarren på scen. Den är sjukt stor så man kan inte ha den som andra gitarrer riktigt. En variant är att ha den riktigt långt ner, men då blir det himla svårt att spela. Vet inte hur alla indiepop-band gör egentligen, grymt obekvämt att spela så. En annan variant är att ha den på mitten, så att säga, vilket jag personligen tycker ser rätt cheesy ut, med en så stor gitarr. Lite 80, så att säga. Det som återstår är egentligen bara att ha det ganska högt upp. Såg att the Edge (U2) hade sin Gretsch så, vilket borde innebära att jag kan göra lika dant, plus att det är väldigt bekvämt att spela i det läget. Min vän och till lika stilikon Peder påpekade även att ha gitarren högt är påväg tillbaka; och han går på Hillsong, så han borde kunna ett och annat om vad som är inne (Peder som i övrigt även gästat Elins blogg idag; så passa på, kan nog komma att dröja ett tag innan man, i alla fall från gästbloggares håll, får se latinska fraser där igen). Har hur som helst har jag  tagit en bild på gitarren i sistnämnda läge, så får ni väl göra en egen bedömning.

Hopp, då får alla gifta sig i Svenska kyrkan, oavsett konstellation. Jag är å andra sidan inte särskilt förvånad, det var bra länge sen Svenska kyrkan slutade vara just en kristen kyrka. Svenska kyrkan (egentligen borde jag inte kalla den kyrka, hm... få se... Svenska ljuständarföreningen är kanske ett lämpligare namn, nåväl) utgör idag snarast en politiskt-populistisk termometer, vars främsta uppgift är att återge samhällets idéer och utgöra politisk språngbräda för karriärpolitiker (man undrar nästan varför varken Göran Hägglund eller Mona Sahlin jobbar där, jag har svårt att tänka mig en arbetsplats som skulle passa dem bättre; antar att lönen måste vara förmånligare på nuvarande position). Och när jag skriver samhället menar jag självklart inte hela Sverige, utan kulturarbetarna på Södermalm.

Någonstans tycker jag inte att man är fördomsfull sålänge det man har fördomar om är sant, oavsett hur kontroversiellt det man tycker kan verka. Aftonbladet hade i samband med ovanstående nyhet ringt runt till massa homosexuella kändispar. Att ingen av dem var ett dugg intresserade av att gifta sig var jag kanske inte speciellt överraskad av. Däremot besannades mina fördomar, som alltså inte kan kallas fördomar längre, när samtliga antingen var just kulturarbetare av något slag alternernativt kvinnliga hockeyspelare.

Slutsatsen är egentligen att vi nu fullständigt har nedmonterat en 2000-årig äktenskapstradition för hela svenska folket, till förmån för en handfull homosexuella människor, generellt på söder, varav de flesta inte vill ha något med kyrkan att göra. Demokratin har segrat - som en av de av äktenskap onintresserade homosexuella kändispersonerna uttryckte det.

Jag är så dålig, var aldrig på biblioteket idag. Karaktär Mikael. Hur bygger man karaktär på en dag? Men till mitt försvar har jag känt mig lite krasslig idag. Bara suttit på sängkanten och spelat gitarr, så jag har inte spelat dataspel hela dagen, alltid något, även om det hur som helst inte blev så mycket skolarbeten. Börjar mer och mer längta efter att bli färdig, vilket kanske blir redan till slutet av sommaren om allt vill sig väl. Har närmast drömlikt gått runt och fantiserat om vad jag ska köpa för första lönen sen. En kavaj... eller två. Standardklädseln för både jurister och ekonomer verkar vara just kostymer. Dilemmat är att trotts den unisona klädseln fånga både sin egen särskiljande stil samtidigt som rådande mode. Antar att man får jobba med olika konstilationer av hängslen, slipsar, flugor, skor osv. Jag ser fram emot det hur som helst. Och köpa en bil; mitt livsmål är att aldrig någonsin behöva köpa ett sl-kort. Eller som jag aningen oborstat brukar säga: det är bara fattiga människor som åker kommunalt.

Inte bra att jag glömmer ställa klockan. Eller mobilen i alla fall; klockan dödade jag och elin igår när någon av oss lyckades spilla ut ett glas vatten över den. Hur som helst är det inte sunt att vakna efter ett. Har  ont i ryggen, min säng är inte gjord för 13 timmar i streck. Måste fixa en hästens eller nått. Nä om man skulle gå upp och pallra sig till biblioteket kanske, så det blir något av mig med en dag.

Just det, glömde berätta. Fick hem min gitarr idag från verkstaden! Den låter så sjukt bra. Jag koppla in det i en gammal skit-15-watts-stärkare; och det lät stort! Nä, finns nog inga kristna ord som kan beskriva hur bra den låter. Kan inte bärja mig att få testa den på en vettig stärkare.